Är det möjligt att förändra världen genom fotboll? Det tror vi på Futebol dá força!

Futebol dá força betyder 'fotboll ger styrka', vilket är exakt vad vi gör. Genom fotboll stärker vi ledare, tjejer och deras närområden – på fotbollsplanen och vidare i livet. Samtidigt förändrar vi strukturer i samhället som idag begränsar tjejers möjligheter. Vi stärker tjejer samt deras möjligheter och inflytande i samhället – helt enkelt för att vi tycker att alla ska ha tillgång till lika rättigheter och möjligheter.

Futebol dá forçaFrån vänster till höger: FDF:s verksamhetsledare Frida Persson tillsammans med FDF-ledarna Ilham Ahmed Abdallah, Fardowsa Mohamoud, Isabel Expósito och Camilla Ackerfors.

Identifierar du som tjej eller kvinna, är du över 15 år och vill du bli ledare och förebild för unga tjejer? I samarbete med Skåneidrotten startar nu Futebol dá força igång verksamhet i Malmö, och du är varmt välkommen att bli del av FDF:s internationella nätverk av inspirerande ledare som stärker unga tjejers rättigheter och möjligheter, en fotbollsträning i taget. Oavsett om du redan är fotbollstränare eller aldrig har rört en boll förut, är du välkommen att vara med på vår ledarskapsutbildning för fotbollstränare och bli del av vårt nätverk. Det enda som krävs är att du vill vara med och förändra världen genom fotboll!

Som Futebol dá força-ledare får du:

·      En kostnadsfri fotbollstränar- och ledarskapsutbildning

Genom vår ledarskapsutbildning får du inspiration, kunskap och verktyg för att vara en grym ledare och fotbollstränare, och för att skapa en trygg miljö på fotbollsplanen där unga tjejer kan träffas, utvecklas både som fotbollsspelare och människor, och ha förutsättningslöst kul genom fotbollen!

·      Stöd och handledning från FDF i din roll som fotbollstränare

Vi finns till för dig i varje steg längs vägen, från att komma igång med ett uppdrag i en förening i ditt närområde till att komma med tips om fotbollsövningar som du kan använda vid dina träningar till att stötta dig i att bemöta dina tjejer på ett sätt som stärker varje individ, inifrån och ut.

·      Ett stort nätverk av drivna tjejer och kvinnor

I Sverige idag är vi över 200 tjejer och kvinnor som leder och stärker andra tjejer genom fotbollen. I vårt ledarnätverk kan du ställa frågor och få inspiration, tips, idéer och utbyte med andra ledare som gör precis samma som du – förändrar världen genom fotboll!

·      Inspirationsträffar & vidareutbildning

Flera gånger om året erbjuder vi inspirationsträffar och vidareutbildningar baserade på de frågor som våra ledare är intresserade av att lära sig mer om. Det kan vara allt ifrån skadehantering till att stärka självkänsla eller stötta en spelare som har det tufft hemma. Som ledare berättar du vad du vill lära dig mer om för att kunna vara den bästa möjliga förebilden för dina tjejer, så ordnar vi det!

·      En kvinnlig chef från näringslivet som din mentor

Som FDF-ledare får du en coach eller en kvinnlig mentor från ett yrkesområde som intresserar dig. Med din coach eller mentor kan du bolla allt i livet – från ditt ledarskap på fotbollsplanen till dina studier eller din professionella utveckling. För vi vill inte bara stärka unga tjejer – vi vill också lyfta er som vill bli Sveriges framtida ledare, med början på fotbollsplanen och vidare i livet!

·      Snygga FDF-tränarkläder


Första steget till att bli del av FDF:s nätverk är att vara med på vår ledarskapsutbildning, som går av stapeln i Malmö denna höst. Efter utbildningen hjälper vi dig som inte redan har ett tränaruppdrag att komma igång som ledare för ett tjejfotbollslag i en förening i ditt närområde. Och sen är det bara att köra! Och kom ihåg – som FDF-ledare är du aldrig ensam ute på planen, du har alltid oss och 200 andra ideella ledare som har din rygg. Tillsammans är vi starkare

För att höra mer om FDF, vad det innebär att bli ledare eller för att anmäla dig redan nu till utbildningen, hör av dig till Marina Karlsson som leder vår verksamhet i Malmö tillsammans med Skåneidrotten, på telefon 010-4765730 eller marina.karlsson@skaneidrotten.se. 

 

Futebol dá força

Varje sommar anordnar FDF fotbollsläger bara för tjejer runt om i Sverige. På denna bild: sommarläger spelare i Södertälje med FDF-ledarna (från vänster till höger i rosa-svarta t-shirts) Etana Zazi, Ishtar Chabo, Albera Jene, Mirjam Shorro och Jennifer Asmar.

 

"Engagemang som medicin"

 

Jag har under de senaste åren jobbat med att kräla mig upp från en lång och djup depression, ett arbete som kräver verkliga krafter. Vissa insatser från samhället sätts in, men det största jobbet måste göras av en själv, komma från en själv för att kunna göra nytta.

Under den här tiden satt jag där hemma och såg flyktingvågen 2015 välla in över oss och berördes svårt av teverapporterna, av dessa bilder av människor i nöd, i fara, och det var nu det skulle dyka upp en chans, en möjlighet för mig att agera, att vakna ur min egen dvala, mitt eget lidande.

Från alla möjliga håll började meddelanden i mitt eget sociala flöde poppa upp i en rasande fart, där jag kunde läsa om hur vänner och bekanta hjälpte till i mottagandet av dessa flyktingar. Jag stod med på kulturföreningen Kontrapunkts utskickslista då jag en gång tidigare hade besökt ett evenemang där, och såg på detta sätt föreningen omvandla sig till en hjälporganisation i raketfart. Den var en väldig kraft av gräsrotsengagemang som inte väntade på beslut från högre ort, utan agerade omedelbart utifrån hjärta och sunt förnuft, av sann medkänsla för andra människor. Myndigheternas långsamhet under krisen var provocerande, det var som om de inte ville ta i problemet. Det var till Kontrapunkt jag sökte mig, för jag hade en redan frälsts av den kärleksfulla stämning som råder där.

Jag engagerade mig i en rörelse där jag var en av hundratals lemmar i en och samma kropp. Jag fick ett arbete att utföra när jag var på plats i några timmar, enkla saker som att bädda sängar, fylla diskmaskinen, städa toaletter eller röra i stora grytor, när jag var klar tog någon annan över. Jag kom tillbaka en annan dag och gjorde samma sak, jag tänkte inte mer, jag kunde handla, jag kunde skingra mina tankar på det hemska, jag tog till verket för att bota den ångest som tevebilderna gav mig. Och det hjälpte. Flyktingarna fick mat och jag fick mitt lidande botat. Jag kände starkt att vi  alla var med om en historisk händelse och att jag alltid skulle titta tillbaka på det här och känna att jag gjorde det rätta. Det var bland det bästa jag någonsin gjort.

Det var inte bara jag som blev avstängd från Försäkringskassans ersättning för det här. Den här typen av helande uppgifter är inte godkända som rehabilitering. Man ska delta i de fördelade aktiviteterna som erbjuds, som i sig själva saknar mening, som bara finns till för rehabilitering. Den verkligt viktiga volontärinsatsen godkändes inte som tillåten aktivitet under en sjukskrivning ens för några timmar här och där, detta som hade förmåga att bota på riktigt, öppna upp en stelnad själ, bryta isolering, hitta en gemenskap på egna premisser.

Smällen från Försäkringskassans massiva utredning, förhöret som följde, och deras avstängning slog ner som en atombomb i mitt liv men ändå jag ångrar inte en sekund av mitt engagemang på Kontrapunkt. Det finns inget att ångra. Det här kommer i historieböckerna.

Kontrapunkt_2015

Fotograf: Jens Melander.

Fler bilder från Kontrapunkt 2015 hittar ni HÄR

Kontrapunkts hemsida: www.kontrapunktmalmo.net
 

***
Jenny K Lundgren är inte talesperson för Kontrapunkt utan berättar om hur det var för just henne när hon var engagerad i föreningen.
***
Författarpresentation: Jag är konstnär och mångsysslare inom kultur, har varit verksam inom poesi, film, musik, foto, måleri, happenings, kultur, med mera. Fram till ganska ganska nyligen har jag gjort föreställningar tillsammans med min poesi/musikduo 2Mothers in a car wash där jag skriver texter och jobbar med visuellt material och framför det på scenen tillsammans med min kollega. Jag är utbildad till scenograf i London och Köpenhamn. Nuförtiden är jag sjukskriven på halvtid och bloggar lite på RSMH. Jag bor i Malmö med min son och vår lilla hund.

Malmö Queer Filmfestival, 21-23 april - "I år tar vi upp frågor om tillgänglighet"

 
Hur tillgängliga är egentligen biografer och filmfestivaler? Kulturen? Hur tillgängligt är HBTQ+ -communityt?

I år tar Malmö Queer Filmfestival upp frågor om tillgänglighet – eller snarare bristande tillgänglighet. På samma sätt som queers fortfarande kan ha svårt att få tillgång till det normativa majoritetssamhället, så är det ofta svårt och ibland rent omöjligt för människor med normbrytande funktion, kropp eller sätt att tänka, känna och vara, att få tillgång till allmänna rum: att komma in i en föreningslokal där det finns flera trappsteg vid ingången, att komma in på en queer klubb när ’lookism’ (utseendenormer) reglerar den önskade publiken eller helt enkelt att se en film på bio då de flesta biosalongerna har två rullstolsplatser som mest. Tillgänglighet är inte en självklarhet för alla.

Varför väljer en queer filmfestival att belysa temat funktionsnormer? 
För att inte alla queers har normfungerande kropp, hjärna eller själ. För att filmerna om ’queera funkisar’, transpersoner, intersex, bisexuella, asexuella, pansexuella, flator och bögar med funktionsvariation, väldigt sällan når ut på biograferna. För att det finns queer konstnärer som aldrig kommer in i kulturvärlden pga för många trappor eller för mycket stress. För att vi inte kan namnet på någon queer skådespelare med Downs syndrom. För att representation av funktionsvariation så gott som alltid utgår ifrån vithets- och heteronormer. För att så få pjäser blir teckenspråktsolkade. För att det är så ofta som det talas om kategorier istället för individer. Den som befinner sig i intersektionen av fler än en förtryckt grupp är extra utsatt. För även i queercommunityt finns det outtalade förväntningar på utseende, funktion, sexualitet och könsidentitet.

Varför använder sig inte fler biografer av mer flexibla lösningar, där t.ex. stolrader kan plockas bort och bli platser för rullstol eller permobil? Varför finns det ingen enkel möjlighet att söka pengar för teckenspråkstolkar vid kulturella arrangemang? Varför finns det så få filmer som har syntolkning – och de som finns är i regel väldigt normativa?

Vi förstår även bättre nu efter månader av arbete med organisering av MQF med tillgänglighetsperspektiv, att full tillgänglighet för alla är en utopi. Men vi ger inte upp! Vi accepterar inte att människor nekas tillgång till kultur, vare sig som som konsumenter eller producenter, bara för att det är krångligt att organisera! Och det är vi som kulturarrangörer, vi som queera aktivister och i synnerhet vi med funktionsprivilegier som har ett ansvar att öka tillgängligheten. Vi vill och måste kämpa tillsammans för tillgänglighet för så många som möjligt.

I samband med organiseringen av MQF fick vi ett mail som vi vill citera:

“It is so important to boost the spirit of solidarity and familiarity between queer and crip cultures by remembering that the battles for visibility and equality come in many forms and shapes!”


Välkommen till årets MQF!

Fredag 21 april - Söndag 23 april
Panora, Folkets Bio i Malmö.

Malmö Queer Film Festival 2017

Textförfattare: Malmö Queer Filmfestival
Arrangör: Malmö Queer Filmfestival / Folkets Bio Malmö i samarbete med ABF Malmö 

För att se programmet, biljettköp och praktisk information, besök: http://www.panora.se/festival/malmo-queer-film-festival 

Vill du skriva ett inlägg för oss på Agenda: Jämlikhet?

Vill du blogga hos oss?

Vi på redaktionen för Agenda: Jämlikhet uppmuntrar alla som är intresserade av jämlikhetsfrågor att skapa blogginlägg. Både som privatpersoner eller i egenskap av en organisation eller grupp. Ett blogginlägg kan vara skriven text men också bilder, video, ljud med mera. Du hittar aktuella och kommande bloggteman under fliken Bloggteman. Inlägg och tips på teman skickar du till blogg@malmo.agendajamlikhet.se

Bloggen är ett forum där man kan ta upp något man vill diskutera, kanske dela med sig av sina tankar och erfarenheter eller berätta om det man gör. Blogg som kommunikationsform innebär en stor frihet!

Blogginlägg kan skilja sig från varandra som natt och dag, både när det kommer till form och till innehåll. Inläggen kan såklart bestå av text men även av bilder, videos, ljudfiler och annat.

Inlägg kan vara politiska, humoristiska, informativa och gripande. De kan skrivas av personer, grupper eller organisationer. Ett inlägg kan vara en berättelse, en topplista, information om något, ett hyllningstal, en replik på ett annat inlägg eller ett inpass i en större samhällsdebatt. Vi uppmuntrar alla som vill blogga att vara kreativa och att inte vara blyga för att testa nya idéer eller format!

Känner du dig osäker? Här kommer några tips:

  • Bilder – Ett inlägg med bilder är nästan alltid mer lockande och lättare att ta till sig. Bilden/bilderna kan egentligen föreställa lite vad som helst och behöver inte ha med innehållet i inlägget att göra. Ta någon som du gillar!
  • Använd ett enkelt språk – Undvik att använda ett invecklat språk och långa meningar. Inlägg blir mer tillgängliga för en större publik ifall de inte innehåller en massa snåriga meningar och svåra begrepp.
  • Hellre korta och många än få och långa – Blogginlägg kan som sagt se ut på olika sätt. De blir mer tillgängliga för läsare ifall de inte är för långa. Om du skriver i Word kan en tumregel vara att om texten är längre än en A4 sida kan det vara en god idé att skära ner. Eller varför inte göra en serie inlägg om du har mycket att säga!
  • Kompromissa inte med budskapet – Även om det finns olika knep för att göra blogginlägg mer tillgängliga och enkla att läsa, betyder det inte att du ska kompromissa med budskapet. Självklart är det viktigaste att du känner att inlägget har substans och att du får sagt det du vill säga!

Vill du blogga får du gärna bolla idéer med oss på redaktionen om du känner dig osäker!

Redaktörerna läser igenom allt som publiceras och har alltid en dialog med den som skapat inlägget om något skulle vara oklart, problematiskt eller svårbegripligt.
 

Hör gärna av dig om du är intresserad av att skriva för oss!

Maila oss på: blogg@malmo.agendajamlikhet.se

Trans- och Tjejjouren i Malmö

Jag hatade att gå i högstadiet. Jag hade flyttat 60 mil från min hemstad, till en liten ort där olikheter inte välkomnades. Att ha en annan dialekt än sina klasskompisar var till exempel tillräckligt för att utsättas för vardagliga hån och mobbning. Jag undvek i största möjliga mån att prata inför klassen. Fastän jag oftast visste svaret på lärarnas frågor var det helt otänkbart för mig att frivilligt säga någonting högt eftersom det det skulle resultera i att mina ord härmades, hånades och skrattades åt. För en person som alltid varit tystlåten och blyg blev mobbningen extra effektiv och satte djupa spår. Jag berättade inte för mina föräldrar om hur illa det var, eftersom jag visste att det skulle resultera i ett ingripande som troligtvis skulle göra min vardag ännu mer outhärdlig. Så jag bet ihop och härdade ut i tre år. Det jag inte visste var att det fanns någon som stod beredd att lyssna på mig, beredd att stötta mig och som kanske kunde gjort mina tre år på högstadiet mindre mardrömslika. Den personen fanns bara några klick bort: i en tjej- eller ungdomsjours chattrum.

Vad är en tjej-eller ungdomsjour? kanske du som läser nu undrar, vilket inte är en ovanlig fråga. Tvärtom är det en fråga som jag i princip alltid får när jag berättar att jag arbetar på Trans- och Tjejjouren i Malmö. Vi, och resten av Sveriges 70 tjej- och ungdomsjourer, är ideella verksamheter som stöttar och stärker unga personer. Vi arbetar även förebyggande för att motverka våld.

I praktiken innebär det att vi på Trans- och Tjejjouren i Malmö erbjuder stöd till tjejer och transpersoner mellan 12 och 30 år via chatt och mail. Den som hör av sig till oss kan alltid vara helt anonym och en får prata med oss om precis vad som helst. Vi har dessutom ingen anmälningsplikt, vilket i kombination med anonymiteten innebär att samtalet kan ske helt på den stödsökandes villkor. Oavsett om det en vill prata om handlar om sexuellt våld, ätstörningar, kroppen, sexualitet, våld i hemmet, mens, psykisk ohälsa, kärlek, mobbning, något helt annat eller om en bara har en dålig dag, så finns vi där och lyssnar och bekräftar att det som berättas för oss är viktigt och att vi tar det på allvar. Vi är inga experter - vi är inga kuratorer, psykologer eller myndighetspersoner - vi är tjejer och transpersoner som stöttar andra tjejer och transpersoner, för att vi tycker det är viktigt. Vi gör det eftersom det finns ett behov. Vi gör det för att vi vet att vi räddar liv.

Vi arbetar förebyggande genom att besöka skolor, fritidsgårdar och andra verksamheter för unga. Vi håller workshops om till exempel sex, samtycke och övergrepp, och pratar om vad som är okej eller inte. Vi pratar om att skulden alltid ligger på förövaren, att vi alla har ett ansvar att inte gå över någons gränser och hur en i praktiken ska bete sig för att försäkra sig om att en aldrig gör något mot någons vilja.

I väldigt korta drag är det alltså vad vi på Trans- och Tjejjouren i Malmö sysslar med. Jag önskar verkligen att mitt högstadie-jag hade vetat att vi finns. Det hade sparat mig många tårar och förhindrat min självkänsla och självvärde från att brytas ner så mycket.

Du som läser det här, jag skulle vilja be dig om en tjänst: gilla oss på facebook och följ oss på instagram och twitter. Även om du själv inte behöver vårt stöd så ger du oss en chans att dyka upp i nya personers flöden, personer som kanske just nu kämpar för att ta sig igenom högstadiet och som behöver någon som lyssnar på dem.

Sisters before Cisters

Tjej- och transjouren, Malmö


Författare: Lo Hedengran. Ideellt engagerad i Trans- och Tjejjouren i Malmö sedan januari 2015, och projektanställd som informatör på Trans- och Tjejjouren i Malmö sedan augusti 2016.
Lo var en av initiativtagarna till Lunds universitets feministiska förening.
feministfasoner.wordpress.com skriver Lo personliga texter om bl.a. psykisk ohälsa, normer och hbtq-frågor.

 

Förenande Progressivt Hantverk

Maska på maska. Metodiskt, melodiskt - just nu när vanten jag stickar är förhållandevis enkel. Andra gånger stickar jag med varenda muskel spänd och irritationen dunkande i tinningarna. Jag skriker högt och får igenkänning från mina medstickare, som också fortsätter att handarbeta, trots att vi då och då gärna skulle bränna upp den där tröjan som blivit fel, fel och fel. Vi fortsätter i en gemenskap, som just för oss heter Förenande Progressivt Hantverk, FPH, men som också är del av ett större handarbetessammanhang.

FPH är en feministisk handarbetesförening baserad i Malmö. Vi träffas varje vecka för att handarbeta och umgås. Då och då gör vi gemensamma politiska projekt och håller i workshops. Vi betraktar handarbetet som en feministisk symbol. En syssla och ett engagemang som har tillåtit kvinnor att träffas, organisera sig och engagera sig tillsammans i tider då det annars inte var en möjlighet. Som då var en nödvändighet för produktion av kläder, men som senare betraktats som slöseri på tid och ”förspilld kvinnokraft”.

FPH vill fortsätta att skapa syjuntan som ett möjliggörande rum. Ett rum där också kapitalismens tvingande ideal kan få vara lite mindre påträngande. Där produktionen får vara långsam och resultatet värderas utifrån andra måttstockar än marknadens. Där tekniker, avancerade eller enkla, förs vidare i generationer. Inte för att skapa gemenskap utifrån nationer, utan med människor som tidigare engagerat sig i samma sak som vi gör idag. Människor som befunnit sig i olika samhällsklasser och i olika delar av världen.
 
I strävan efter att skapa jämlikhet genom handarbete och gemenskap är det viktigt att vara medveten om att förutsättningarna för handarbetande personer har sett och ser mycket olika ut. För vissa har det varit ett tvång som upplevts hindrande. Att behöva tillverka alla familjens kläder för att ingen ska frysa ihjäl på vintern är inte att jämföra med att sticka sin egen kofta för att det känns härligt. Att brodera ett politiskt budskap att hänga på väggen är inte samma sak som att tvingas brodera hela dagarna för att kvinnor inte ansågs förmögna att göra annat. Att kunna ägna sig åt den typ av priviligierade handarbete som FPH och många andra gör är på många sätt en lyx, men det tar inte bort den gemenskap som är möjlig att känna gentemot alla nuvarande och tidigare handarbetare.
 
Handarbete, liksom många andra aktiviteter, kan vara ett sätt att möta människor på ett sätt där kategoriseringar som annars ofta är i främsta fokus blir mindre viktiga. Utbildningsnivå, sexualitet, funktionssätt, könsidentitet, hälsa, hudfärg är fortfarande en del av vilka vi är, men det är inte det viktigaste i vårt möte. Att samlas kring ett gemensamt intresse, dela kunskaper och lära av varandra skapar delaktighet och värdefull gemenskap där det finns möjlighet till utjämning av etablerade maktförhållanden. FPH eftersträvar en gemenskap utan fasta gränser, som skapar inkludering istället för exkludering. Ett vi som saknar sällskap av ett de. Det vore fåfängt att tro att vi alltid lyckas, men vi har ambitionen.

Med detta sagt är det viktigt att påpeka att FPH inte ser något egenvärde i att alla människor ska handarbeta. Andra hittar gemenskap och inkludering i innebandy, bakning eller rollspel och det är såklart lika bra.

Vårt motto, slutsatsen i vårt manifest: Ur handarbete gror revolution!

 

Förenande progressivt hantverk

Broderi från Förenande Progressivt Hantverk

Förenande progressivt hantverk

Förenande progressivt hantverk

 

 Förenade Progressivt Hantverk är ett eget rum för frigörande slöjd och samtal. Vi träffas en gång i veckan för att umgås, fika, handarbeta och diskutera. Vi vill dela och väva samman kunskaper och erfarenheter. Målet med föreningen är att inspirera till slöjd och låta handarbetet ta plats i vardagen och offentligheten. Vi utgår från en feministisk värdegrund.


Välkomna på våra träffar!

 Vi finns på facebook: förenandeprogressivthantverk och instagram: fphstickar.

Vår mail är fphmalmo@gmail.com

Myten om mörkläggningen

Att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken är sant. Att det finns logiska och naturliga förklaringar det detta faktum är också sant. I pressen kan man ibland läsa rubriker som ”vi måste tala öppet om invandrarnas kriminalitet”. Att invandrarnas kriminalitet mörkas av media och myndigheter är en allmänt spridd uppfattning. Jag hävdar att det är precis tvärt om. Om det är någon typ av kriminalitet som lyfts upp skärskådats är det just de kriminella handlingar som begås av invandrare.

Det förhåller sig nämligen så att det finns massor av grupper/kategorier som är överrepresenterade i brottsstatistiken. Som vi alla känner till är exempelvis män ”våldsamt” överrepresenterade i förhållande till kvinnor. Men det finns många fler grupper än så.

Exempelvis:

1. Fattiga 
2. Lågutbildade 
3. Barn till skilda föräldrar
4. ADHD diagnos
5. Alkoholbrukare 
6. Unga 
7. Osv, det finns många fler.

Sällan eller aldrig möts vi av rubriker som ”Vi måste tala klarspråk om de lågutbildades brottslighet” ”Myndigheterna mörkar de lågutbildades kriminalitet”.
Varför vill man inte lyfta fram andra gruppers överrepresentation i brottsstatistiken på samma sätt som invandrarnas? Varför väljer man att just peka på invandrarnas brottslighet som särskilt klandervärd? Varför är ”sanningen” helt plötsligt ointressant?
Om man Googlar på orden ”överrepresentation brott” får man nästan uteslutande träffar som handlar om invandrare fast det finns hur många andra grupper som helst som också borde återfinnas bland träffarna. Hur kan det komma sig, varför är det så?

 

Gabriel

 

Gabriel Angel Guiance
Lärare på gymnasieskola som brinner för en likvärdig skolan

 

Noomi vill vara ett ljus i mänskohandelns mörker

Flyer

Människohandel drabbar män, kvinnor och barn världen över. Det är den mest lönsamma formen av organiserad brottslighet vid sidan av vapen och droger. Skälet till lönsamheten är att människor kan säljas flera gånger om, och att det finns en stor efterfrågan i samhället. Totalt sett omsätter människohandeln för sexuella ändamål ca sju miljarder dollar per år, enligt FN:s bedömning.

Många som bor i Sverige känner kanske till att människohandel existrerar globalt sett men saknar vetskap om att det är ett problem även här i vårt land. Fenomenet känns så omänskligt och grymt att man inte gärna vill förknippa det med en välfärdsstat som Sverige. Tyvärr är dock verkligenheten den att människohandeln är ett problem även i vårt land.

Under 2016 kom 53 fall av människohandel i Skåneregionen till myndigheternas kännedom. Många var minderåriga flickor från Rumänien, Eritrea och Nigeria. Till siffrorna finns det dessutom ett stort mörkertal.

Noomi är en verksamhet som drivs av den ideella föreningen Hela Människan i Malmö. Noomi har dels ett skyddat boende för kvinnor och barn som utnyttjats i sexhandeln, och en uppsökande verksamhet i gatumiljö och på internet. Till boendet kommer personer som flytt människohandelns grymma klor, och som behöver psykosocialt stöd och hjälp med olika myndighetskontakter för att få skydd och stöd i att påbörja nya liv som fria människor.

Sedan boendet startade upp har Noomi fått stötta många personer. Kvinnor och barn har kommit till boendet och lärt sig läsa och skriva, sticka och cykla. De har lärt sig det svenska språket och hur det svenska samhället fungerar. De har påbörjat praktikplatser och deras barn har börjat i förskolan. De har fått möjligheten att få bygga upp sin raserade självkänsla på nytt, och påbörja självständiga liv styrda av egna livsval.

Genom den uppsökande verksamheten kommer Noomi dessutom i kontakt med kvinnor som lever det hårda livet i prostitution på Malmös gator. Vi bjuder på fika och gemenskap, kondomer och trygghetslarm. Vi kontaktar även tjejer som lägger ut sexannonser på nätet, och erbjuder dem stöd och hjälp.

Människohandeln förutsätter en efterfrågan. Om det inte hade funnits personer som lät sina egoistiska drifter styra på bekostnad av andra, eller hallickar som ville tjäna pengar på kvinnorna, så hade människohandeln inte haft någon marknad att existerara. Det kan kännas uppgivet att tänka på att så många människor vill dra fördela av andras utsatthet.

Samtidigt, som en motpol till allt detta, är vår erfarenhet på Noomi att det finns många personer som vill arbeta mot det destruktiva, för en kärleksfull och rättvis värld! Detta ser vi inte minst genom de runt 150 ideella arbetstimmar som läggs in i vår verksamhet varje månad. Exempelvis så har vi jurister, barnläkare, psykiater, it-tekniker och grafiker som arbetar för verksamheten utan att ta en krona betalt. Volontärer levererar och skänker grönsaker och frukt varje vecka, församlingar lånar ut sina lokaler, engagerade eldsjälar gör sociala aktiviteter med kvinnorna och bygger kojor, spelar spel och hittar på bus med barnen som bor i boendet.

Genom Noomi kan en plats för värme och gemenskap erbjudas. Ett sammanhang där det mänskliga värdet som gått förlorat i människohandeln kan upprättas på nytt. Trots allt det tuffa och svåra är Noomi en verksamhet full av glädje och kärlek. För ljuset lyser som starkast i mörkret, och mörkret kan aldrig övervinna det!

För mer info om verksamheten besök oss gärna på noomimalmo.se eller på facebook  

90-konto: Gåvogiro 90 32 16-0, märkt "Akutboende Malmö"

Kram

Text: Maria, socionom på Noomi
Bilder: Noomi 

 

 

Julfesten som omvandlade statistik till medmänniskor

Nästan 1000 personer kom till julfesten Jalla jalla en Jul för alla. Det är 400 fler än förra året, och innebär att vi även detta år sätter rekord på antalet besökare. Det fantastiskt roligt att fira jul med så många härliga medmänniskor! Samtidigt är det tråkigt att se med egna ögon att hemlöshet och fattigdom har ökat i Malmö.

Jalla jalla en Jul för alla!
Volontären Robin Helmertz hjälpte till i lekhörnan med att dela ut julklappar.

Jalla jalla en Jul för alla arrangerades i år av den ideella föreningen Kort om Samhället, och hade fokus på barn. Eventet är till för de som är hemlösa, utsatta, eller av olika skäl ensamma på julafton. Här serverade vi julmat, delade ut presenter och fick se livemusik. Hela spegelsalen inne på Moriska Paviljongen tillägnades åt roliga barnaktiviteter och julklappsutdelning åt barnen. Förra året arrangerades eventet av Soppkök Malmö, som lade ner i maj 2016. Flera av oss aktiva inom Kort om Samhället var även med i Soppkök Malmö, och vi har märkt av skiftningar som vi känner är värda att prata om.

Jalla jalla en Jul för alla!
Behrang Miri är en av musikerna som uppträdde under Jalla jalla en Jul för alla.


Några dagar innan julfesten oroade sig Kort om Samhällets planeringsgrupp för att det kanske inte skulle komma någon alls. Tänk om vi spenderat hela hösten och vintern på att planera ett evenemang som inte kommer att hjälpa någon överhuvudtaget. Oron byggde på att Kort om Samhället är en relativt liten och okänd förening. Av den anledningen skulle folk kanske ha svårt att hitta just till oss. Istället nästan fördubblade vi alltså antalet besökare jämfört med föregående år. För oss är detta verkligen talade statistik. Vi har läst om hur Sveriges barnfattigdom är högst i Malmö; att andelen hemlösa barn och hemlösa överlag ökar drastiskt; att klyftorna fortsätter att växa inte bara i Malmö utan i hela Sverige. Under vår julfest fick vi se siffrorna komma till liv framför våra egna ögon.

Något annat vi noterade är hur antalet flyktingar har blivit mer överrepresenterade bland de behövande i vårt samhälle. Även här konverterade julfesten statistik och siffror till något mer konkret. Flyktingmottagandet har misslyckats. Alldeles för många har flytt från misär bara för att komma till en annan form av misär här i Sverige. Det är något som måste förbättras.

Slutligen blev vi överraskade över den stora positiva feedback vi mottog angående att vi valt att ha vårt fokus på barn. Genom att höra besökares berättelser blev det tydligt för oss hur lätt barn glöms bort när det jobbas med hemlöshet och fattigdom. En vanlig fördom mot utsatta individer är att de är vuxna, och stödinsatser riktar sig främst också till dessa.

 Jalla jalla en Jul för alla!

Överlag kan en säga att politiker såväl som privatpersoner är överens om att bostadsbristen är det största problemet och orsaken till hemlöshet och att bygga nya, billiga bostäder är också därför den bästa lösningen. Det här har upprepats flera gånger utan vidare resultat. Istället vill vi därför uppmana alla Malmöbor, med tid och ork, att engagera sig mer, framförallt i organisationer och initiativ som arbetar mer långsiktigt. Att exempelvis dela ut soppa är bra i stunden, men löser inget i ett längre perspektiv. I Malmö finns det gott om föreningar som jobbar med sociala frågor, och jag skulle våga mig på en kvalificerad gissning att alla, utan undantag, är i behov av fler aktiva volontärer.

Text: Marielle Sterner
Ordförande i Kort om Samhället
Deras facebooksida går att hitta här.

Fotografier: Alexandra Bergman

 

 

Mats Leijon: Hemlöshet för Dummies

 

Ett bra tips om du möter en människa som befinner sig i en hemlös situation, är att bemöta personen med samma respekt som du bemöter människor utan hemlöshetsproblematik.

Anledningen till att jag använder mig av uttrycket en människa som befinner sig i en hemlös situation istället för att bara skriva en hemlös, grundar sig just på respekt. Personen är inte hemlösheten personifierad. Det är en människa vi pratar om, som befinner sig i en utsatt situation. Hen är inte en kategori.

Alla människor har rätt till en bostad. Ett boende är inte en bostad.

Alla människor som saknar egen bostad är inte knarkare, alkoholister eller psykiskt sjuka.

Man får inte ”skylla sig själv” om man hamnar i en hemlös situation. Många människor är en sjukdom ifrån att hamna på gatan. Många är en utförsäkring från Försäkringskassan ifrån att hamna på gatan. Hur kämpar man för sin rätt medan man genomlider en djup depression?

Utsatta människor har inte högre tolerans för kränkande behandling, men blir man utsatt tillräckligt ofta, så vänjer man sig. Man blir dock inte mer ”motiverad”.

Utsatta människor är inte besvärliga. De är osynliga. Hur ofta har du sett eller hört en människa som befinner sig i en hemlös situation skriva en insändare eller stå med protestplakat och kräva sin rätt?

Förståsigpåarna älskar att kategorisera. Huvudkategorierna är social hemlöshet och strukturell hemlöshet. Det som förenar dessa kategorier är att det är lika kallt utomhus oavsett vilken kategori du tillhör.

Tvärt emot den gängse uppfattningen bland våra beslutsfattare så blir man inte motiverad att ”sköta sig" genom att bo på gatan.

Trots att motsatsen har hävdats så finns det inte alltid tillräckligt med sovplatser för utsatta människor i Malmö. Bostadsbyggande är en bra start för att lösa hemlöshetsproblematiken men även om det byggs fler hyresrätter så får inte alla människor i en utsatt situation tillgång till dessa bostäder.

Om du har problem med att hitta tillräckligt med empati för dessa okända människor, föreställ dig att det är din bror, syster, son eller dotter som råkar illa ut, så blir det lättare.

Efter att ha läst Hemlöshet för Dummies så kanske du till och med blir förbannad och kräver en förändring.

Mats Leijon

Mats Leijon är initiativtagare till White Ships Sweden. Han har tidigare arbetat med opinionsbildning för Soppkök Malmö och engagerar sig nu som oberoende opinionsbildare för ett rättvisare och mer inkluderande samhälle. 

Varför ni måste sluta prata om min o-hälsa

 

Ord är viktiga för mig. Ordens delar och uppkomst. Ord transporterar bilder av världen.
Språket är den plats där jag hinner ha känslor, där jag kan tänka med något annat utöver logiken. 

Inklusion är också viktigt för mig, att söka och odla platser där språket gör det möjligt för
olika viljor att mötas på ett jämbördigt vis. Därför känner jag ibland hur en ilska väcks i mig
när ord bevarar exkluderande kraftfält. Jag tänker på hur mänskor ansatta av psykiskt lidande
stigmatiserats och utsatts för övergrepp även in i den moderna tidens demokratiska världsbild. 

Kanske tänker någon att det ord som jag är arg på, o-hälsa, inte är så farligt. Bättre än sinnesslö,
psykisk sjukdom eller störning, kan nån tycka. För mig är o-hälsa just ännu ett ord som utesluter
mitt perspektiv som likvärdigt – min hälsa bliven noll-hälsa eller icke-hälsa. Så lyssna nu, för här
kommer min uppgörelse med några av de gestalter som ordet frambesvärjer:

Varelse

Eufemisten. Skönskrivning är när det handlar om något obehagligt som döljs bakom ett harmlöst
ord. Är jag då bärare av Eufemistens obehag, varifrån den snabbt vill vidare till en lugn plats?
Vad jag är, vad jag har och vad jag inte har stressar denne artige. Jag är med andra ord den
som Eufemisten bara kan prata runt, inte in i. O-hälsa kan vara många saker, men Eufemisten
menar ändå det som den ogärna utvidgar sig vidare om, ett icke-ord.

Hälsokontrollanten. Vet du hur o-hälsosamt det är att dricka? Den vet nog, och gör det ändå för
att den inte är samma person som Hälsokontrollanten. Så den druckne idkar sin o-hälsa och gör
sig skyldig till sitt lidande i kontrollantens ögon. O-hälsan är det som Hälsokontrollanten vill hjälpa
mig att nöta bort, mitt ”o” framför hälsa, så att minus minus-hälsa blir plus-hälsa. Vill du inte bli frisk?
Kan Hälsokontrollanten lite besviket fråga om jag inte vill trolla med min minus-hälsa.

Normalisten. Normal betyder skala, det som visar sig på en skala. Ofta använder vi hundradelar när
vi mäter grupper i befolkningen. Där kanske siffran är att 38 procent har erfarenheter av depression
(latin för svacka). Det låter ju ganska normalt, men tyvärr räcker det inte för Normalisten, i dess värld
finns det ett normalt som betyder det icke-abnorma. Den är normal, redig och vid hälsa som inte är
sjuk, störd eller idkar ohälsa. Normalisten, som troligen är en vit medelåldersperson i medelklassen
vid skenbar funktionalitet, är statistiskt sett en minoritet. Men inte för sig själv. Vad jag vill säga är, att
om o-normal är en sämre form av normal och o-hälsa en sämre form av hälsa, då fråntas min rätt till
ett annat slags vanligt, en annan slags hälsa, som variationer på samma skala, dvs även de normala. 

Pluralisten vill ge dig dessa ord till stöd: hälsa är vad den som har den vill kalla det, och den som vill
säga att den har den, den får ha den. Liv kommer alltid att fortsätta utanför gränsen för vad vi vet.
Kanske kan Pluralisten gå längre ändå och säga att liv först och främst är detta okända som vi inte äger.

Lokatt

Som jag längtar. Kanske tänker du som jag: tänk om jag hette något som man ville säga som ett ömsint
superlativ eller diminutiv, som finaste eller älskling. Hur skulle mitt ord, autism (ordagrant själv-ism),
skrivas som någonting man ville vara mer av? Jag längtar att någon såg in i mig och bad mig kliva fram
i rummet för bli mer av det som bor i mitt gömda.

Kära tröstlösa negation. Om o-hälsa är hälsans motsats, då är o-hälsa det jag har när jag är död. Det
o-hälsosamma är det som längtar efter att upphöra. Visst längtar jag detta lidandes ände. Men jag ska
göra det tydligt jag kommer inte bli ett icke för att någon kallar mig det. Inte en annans att kalla mig:
en icke levande.

Jag är den som kullvälter. Ibland vill jag säga det såhär: jag vet att de vanliga är rädda för det som finns
i mig, som krossar deras frid. Allt de lärt sig av med för att få vara med. Jag kallar mig mupp, lokatt.
För att konstruktionen som jag ordnat för mig snart kommer göra sig fri från linorna. Då måste jag inte
längre likna de vanliga, som är utan det annorlunda liv jag levt och allt som skimrar till i mig. Jag har valt
min tillhörighet, jag är den som bryter normen, och jag upphöjer de öden som bor bakom det psykiska
lidandets berättelser. Just för att någon vill trycka ner oss så vill jag hålla oss högt, vi de farliga för de
så kallade friska.

Undantaget. Det fanns ett undantag, ett fall där vi kan och bör prata om o-hälsa. Det är platsen där
lidandet fortplantar sig. Exkluderande normer, språk och praxis som ger oss utsatta orsaken för det
lidande som kuvandet av oss inympar i psyket. Ni får gärna prata om o-hälsa, men inte i min mänska,
utan som detta systems skapande av lidande sin väg.

Finns det något att kalla mig? Så kan du kanske tänka nu efter denna uppräkning. Jag vill inte heta
något som liknar dom, och inget icke. Jag äger inte rum i relation till normen, jag äger rum som mig.
Jag ingår lika lite i klassen o-hälsa, som att det skulle behövas klasser som o-man, o-svensk, o-hetero
(även om man kan tycka att normen ofta ordnar det så åt sig). Det psykiska lidande som jag ansätts
av tillhör lika mycket samhället jag lever i som mig, det drabbar mig men är inte jag. Vill du prata om
sjukdomen som en liknelse för hur det äger rum, så går ordet sjukdom bra. Om du vill göra mig glad
och inte är rädd för att staka dig prova en gång att säga norm-brytande funktions-variation framför
spegeln. Det får mig att längta en ljusare framtid till mötes, i väntan på ett kortare ord. 
Då är det kortare ordet, du. 

Du får gärna kalla mig du.

 

Text av Jon Ryberg
Medlem på Fontänhuset Malmö, volontär på Agenda: Jämlikhet Malmö. Fotograf och berättare

Bild av Ami Bergman
Mer av Ami här

 

 

 

 

Saga Becker: De två mest akuta HBTQ-relaterade problemen

Igår, den 20:onde november, inträffade Transgender day of remembrance. Dagen syftar på att minnas och hedra de som fallit offer för transfobin och dess våld. Det är en viktig dag, och för många transpersoner är varje dag än idag en kamp mot normer, fördomar och våld.

Saga Becker, skådespelarskan som gjort svensk historia när hon blev den första transidentifierade personen som vunnit en Guldbagge, berättade för tidningen Oberoende vilka problem hon finner mest akuta.

Vad skulle du säga är det största HBTQ-relaterade problemet i Sverige?
Enligt mig handlar det om två saker. Först handlar det om den ökade psykiska ohälsa som drabbar personer som identifierar sig som annat än heterosexuell. Det andra är vår stränga asyl- och flyktingpolitik. Denna har alltid varit ett akut problem, men med de nya lagarna är det nu ännu svårare att söka asyl, och detta drabbar HBTQ-flyktingar. För dessa är flykten till ett nytt land en fråga om liv eller död.

Läs hela artikeln här.

 

- Marielle Sterner
Skribent hos Oberoende

Saga Becker

Foto: Marielle Sterner

"Välkommen, bordet är dukat" önskar Invitationsdepartementet

Mitt namn är Lina Makso, och jag kom från Syrien för tre år sedan. Jag är civilingenjör och
expert på vattenkonstruktion. I mitt land var jag universitetsadjunkt på Aleppo universitetet.

I april 2014 träffade jag Ebba Åkerman på SFI Botkyrka, hon hade nyligen startat Invitations-
departementet. Jag anmälde mig till Invitationsdepartementet och gick på middag med min man.
Det var en ovanlig och rolig middag. Jag lärde känna Ebba och var med i TV och tidningar och
pratade om Invitationsdepartementet. Jag började med praktik och nu jobbar jag här sedan ett
år tillbaka som "Head of performance" med ansvar för middagar, volontärer, resultatmätning
och mycket annat. I hela Sverige har det nu serverats över 2 000 middagar.

Birgitta och Habib
Jag och min man Habib hos paret vi var hos på vår första middag.

Fast jag är civilingenjör tycker jag om att jobba på Invitationsdepartementet som skapar ett
inkluderande samhälle genom mat, språk och möten. Jag tänker att mitt jobb är betydelsefullt
för samhället.  

Många människor lever upptagna liv som är fulla av rutiner. Vi erbjuder dem att prova en rolig
aktivitet utöver det vanliga. Invitationsdepartementet är öppet för vem som helst att delta.
Och vi tror att alla är tillräckligt trevliga för att äta en middag med. 

Initiativet är viktigt för både etablerade svenskar och nya svenskar. För etablerade svenskar
som ibland är blyga och lever ett segregerat liv hjälper Invitationsdepartementet dem att träffa
människor från andra delar av världen och veta mer om deras länder, kultur, utbildningssystem,
traditioner och mat. För nya svenskar som ofta bildar en liten gemenskap med sina vänner och
släktingar hjälper Invitationsdepartementet dem att etablera sig i samhället, ha svenska kontakter,
öva svenska, lära känna den svenska kulturen och smaka svensk mat.

De flesta etablerade svenskar anmäler sig direkt på vår hemsida och bokar in en middag. Flera
gånger i månaden besöker vi SFI-klasser (svenska för invandrare) på de högre nivåerna och
berättar om Inivtationsdepartementet på svenska och tar upp intresseanmälningar. Sedan ringer
vi upp deltagare för att koppla värden med en lämplig gäst. 

Bästa saken för mig med jobbet är när en deltagare ringer eller mailar mig och tackar
Invitationsdepartementet för den spännande och oväntade middagen och säger att de vill
fortsätta med andra middagar eller aktiviteter.

Jag tänker att det här projektet sprider glädje och är roligt för våra deltagare. Det är också
bra för integrationen och skapar ett vänskapligt samhälle. Resultatet från vår enkät visar att
70 procent av gästerna  för första gången är hemma hos någon i den här stadsdelen. 

Av de etablerade svenskarna har 88 procent fått större förståelse för hur det är att vara ny i
Sverige och 93 procent har lärt sig mer om en annan kultur. Av de nya svenskarna så har
99 procent fått större förståelse för hur svenska samhället fungerar och lika många känner
sig mer eller mycket mer välkomna i Sverige. Efter en enda middag.

Invitationsdepartementet finns idag på 44 orter runt om i landet. Om du vill äta middag
anmäl dig på invitationsdepartementet.se

 

Lina Makso

Lina Makso arbetar på Invitationsdepatementet som Head of Performance.

Invitationsdepartementet finns för att sammanföra människor som vill bli bättre
på svenska med människor som pratar flytande svenska över en hemlagad middag. 

 

 

 

Samuel Lundholm: Vad engagemang har gett mig

När jag kände mig ledsen och stressad i gårkväll innan jag skulle gå och lägga mig så tittade jag på mig själv i spegeln och började tänka tillbaka på vad jag har klarat mig igenom och vad jag har lärt mig av andra om att aldrig ge upp. Jag tänkte på när jag var uppe i mitt missbruk och hur det förändrade mig som person. Jag tänkte på när jag låg med krossade armar och ben på betongplattorna 2010. Jag kände stor tacksamhet och tänkte på vem jag är idag och vad jag har lärt mig av allt. Jag tänkte på att allt och alla kan förändras. Vi kommer från olika ställen och har olika erfarenheter. Psykisk ohälsa, missbruk och självmord är alla stora samhällsproblem. Min resa har ofta varit väldigt ensam och svår men jag har alltid varit skyddad av mina drömmar och av människor som har gett mig kärlek.

Genom mitt engagemang i Suicide Zero så har jag lärt mig väldigt mycket och än mer förstått behovet av mitt arbete. Jag är också väldigt intresserad av att använda och jobba med mina erfarenheter i Psykiatrin, exempelvis som Mentor i PEER support (Personlig Egenerfaren Resurs) eller liknande. Att involvera personer med erfarenheter av psykisk ohälsa och missbruk som är rehabiliterade är något som jag absolut vill se mer av i utvecklingen av Sveriges Psykiatri. PEER support har använts under flera år med stor framgång i länder som USA, Holland och England. Det är tid för Sverige att komma ikapp och se värdet av mina och andras erfarenheter. Jag vill arbeta och inspirera till livet!

 

Samuel Lundholm

Föreläsare och

Suicide Zero volontär

 

Suicide Zero är en ideell organisation som arbetar för att radikalt minska självmorden.

 

Samuel

"Kära älskade Sverige" av Anna Welinder


Kära, älskade Sverige
här är luften klar och ren och skogen frodigt grön
här finns hav och älvar och spegelblanka sjöar
här finns trygghet här finns frihet

Här kan du gå ut i naturen vart du vill och ingen kommer hindra dig
för vi har något vackert här och ganska unikt, något som kallas allemansrätt

Och här har du rätt
att gå ut på stan
och kyssa din pojkvän på allmän plats
fastän ni är av samma kön
Men många gånger låter du bli för
du kan inte glömma den gången du blev
nedslagen av främlingar som skrek
"jävla bög"
och du är så fruktansvärt rädd
att det ska hända igen
Så på nattbussen hem
håller du inte din pojkväns hand
du låtsas bara att han är din vän

Kära älskade Sverige
här kan du leva i fred utan rädsla för att någon ska bomba ditt hus eller
låsa in din pappa i fängelse för att han skrivit kritiska texter om stadsministern
för vi har något vackert här som kallas fred och demokrati

Och här kan du
ta skydd när landet du föddes i förvandlats till en krigzon
och alla hus i kvarteret där du växte upp har jämnats till marken
i en stor explosion
och du kan få gå i skola och lära dig svenska
Men efter ett tag börjar du önska
att du inte lärt dig svenska
för plötsligt börjar du förstå vad som skrivs i kommentarsfälten på Facebook
och vad ordet "invandringskritisk" egentligen har för innebörd
och du förstår att vissa ser dig som en börda eller till och med ett hot

Kära älskade Sverige
här kan du få hjälp av statliga instanser i varje skeende av livet
från livets början till livets slut
för vi har något vackert som kallas sjukpenning och barnbidrag och högkostnadsskydd

Och här kan du få gratis vård och pengar även när du är sjuk men
är du sjuk i psyket istället för i kroppen
kommer alla motarbeta dig
och säga att du faktiskt borde rycka upp dig
istället för att ligga samhället till last
och om du blir av med ditt jobb och din bostad eller hamnar i missbruk får du
stå ditt kast
för du hade faktiskt kunnat välja att inte
misslyckas med precis ALLT

Kära älskade Sverige
här säger vi att det kvittar
om du fötts med kuk eller fitta
för här är alla lika mycket värda oavsett
för vi har något vackert här som kallas jämställdhet

Och här får vi lära oss att flickor och pojkar är precis lika bra
men också att en flicka är någon man får ta
på rumpan
”lilla stumpan”
”kom igen det är ju bara på skoj”
Och här tilldelas du lön baserat på kön
och kön utdelas baserat på vad du har mellan benen
och dom som varken är kvinnor eller män
betraktas som ett skämt
eller offer för någon ny ungdomstrend
för det finns folk som anser att
”såna där HEN"
inte finns på riktigt

Kära älskade Sverige
här är det lag på att behandla alla
på samma sätt
Alla har samma skyldigheter
och samma rätt
att vara den de är
Ändå hamnar så många utanför systemet
eller lever i rädsla för hot och hat
samtidigt som omvärlden blundar för problemen
Alla säger sig vara på de svagas sida
ändå blir så många svikna
I ett land där alla sägs vara lika värda
är det väldigt få som är
jämlika

Anna Welinder är folkhögskolestuderande och poet. Vill du kontakta Anna? Då når du henne här: anna.welinder94@gmail.com

Anna Welinder
Bild: Privat

"Utredd eller utdöd" av Sanna Hedlund

Utredd eller utdöd

Torsdag 10:00
ett köksbord, en dator och en kaffekopp är det som hindrar våra kroppar från att nå varandra,
i alla fall det fysiska, 
för psykiskt är vi mil ifrån varandra.
För dig är det här en vanlig torsdag, 
en vanlig torsdag
för mig är det här meteoritnedslaget.
Det känns som om jag har mer gemensamt med en dinosaurie än med dig 
och jag har länge funderat på skillnaden mellan utredd och utdöd.

Din titel är Försäkringskassan,
det är så nära jag kommer att komma, medan jag förväntas släppa in dig i mitt vardagsliv,
i beskrivningar av toabesök, krogbesök, läkarbesök, vänbesök.
Som om hela mitt liv gick att beskriva i besök, där vissa anses mer nödvändiga än andra,
och du är trevlig, men det hjälper inte,
för det är inte dina blickar eller ditt tonfall som får mig att krampaktigt greppa bordskanten.
Det är vad du står för, möjligheten till liv
eller avskaffandet av det. 

Vi diskuterar min vardag som inför en operation, utreder vilka organ jag verkligen behöver behålla
dubbla uppsättningar av lungor, njurar, äggstockar
kan ju knappast behövas.
Men ingen kommer kalla mig martyr för uppoffringen
för den syns inte,
jag syns inte, om jag inte får behålla mina delar,
mina besök. 

Du harklar dig, frågar efter toaletten,
jag slappnar inte av
det är som om du hängde upp ögonen på köksfläkten innan du lämnade rummet,
de iakttar min himlakropp
och den faller, även om ingen ser
dödar inte allt i sin väg, men alla vet att dinosaurierna
inte står på listan av överlevare
och jag är en T.rex,
kan inte simma ifrån apokalypsen,
mina armar är för korta för att vara till någon riktig nytta.

När du sätter dig vid bordet igen vill jag fråga om din personliga åsikt,
om du anser assistans vara en ohållbar förmån,
om du föredrog institutionerna 
där vi blev museiutställningar och byts ut allt eftersom vi slits sönder.
De kan se våra skelett, våra korta armar,
men det är inte vi.
Vi är meteoriten ni försöker skjuta sönder i rymden.

Jag vill fråga var gränsen går mellan utredd, avslag, besparing och utdöd,
vad som egentligen skiljer dinosaurierna från mänskligheten?
Men jag vågar inte
för klockan slår snart 12:00 och du ska packa ihop.
För det här är en vanlig torsdag för dig, 
men för mig är det här hela mitt liv 
och jag vill inte dö ut.

 

Sanna Hedlund är estradpoet, journalist, fotograf och
föreläser om sexualitet och normbrytande funktionalitet.

Sanna finns här på Youtube och Facebook.

 Sanna Hedlund Pressbild

Foto: Carina Hedlund

"Mitt Namn Är" av EliSophie Andrée

 

Hej. 

Mitt namn är obetydligt, oviktigt och inte särskilt relevant.
Åtminstone det som består av endast bokstäver, 
Satta på ett papper för att mina föräldrar tyckte att det lät vackert. 
Så nej, nej. 
Det är inte mitt namn.
Låt oss börja om. 
Hej. 
Mitt namn är ”bitch”
För jag bad en kille på en fest att dra åt helvete
när han försökte få mig att följa med honom in på toaletten. 
Och mitt namn är ”snygging”
och ”cool brud med blått hår” 
Men blev till ”vafan, du kan inte bara friendzona mig!” 
När jag ansåg mig själv inte vara en maskin
man kan stoppa snällhetsmynt i tills sex trillar ur. 
Men hej. 
Mitt namn började som ”snygg röv” 
Men byttes snabbt ut till ”lär dig ta en komplimang!” 
Och jag lovar, jag är fantastiskt bra på att ta komplimanger, 
Men inte om dom kommer skrikandes, flygandes från bilar 
Med nervevade rutor klockan 01.44, lördagkväll 
Och jag vill bara hem från den här baren
Utan att vara rädd för att bli våldtagen. 
Och hej. 
Mitt namn är ”bortgift”
För föds man som tjej i ett U-land,
Är det helt okej att låtsas sträcka ut en hand,
För att i själva verket giftas bort, 
Medan politiker i Sverige målar upp luftslott efter luftslott
Om hur vi kämpar för en jämställd värld
Och framgångar när andra förlorar oskulden som nioåringar, 
Och har du tänkt på att
när tjejer har sex är det smutsigt och äckligt 
Så tack och lov för att mitt namn är ”ren oskuld”
För smutsen sitter kvar hur mycket vi än tvättar oss, 
Men om jag inte släpper till blir mitt namn ”pryd och måste börja släppa loss”
Och mitt namn är ”mördare” 
För ansvaret är mitt och väljer jag abort för det som växer i min mage
Förtjänar jag likaså få halsen avskuren
För tydligen har män någonting att säga till om gällande min kropp
Mitt namn är ”lögnare”
För att när en tjej som gick i klassen över mig
kom ut med att hennes pojkvän rörde vid henne trots att hon sa nej. 
fanns det var ingen som trodde på henne, 
Inte ens jag, 
För att jag blivit tryckt in i en norm om att tjejer ljuger alltid när det kommer till våldtäkt, 
Så mitt namn är ”du bad om det” 
För korta kjolar plus sprit är elikamed ”ja” i vissa mäns ögon
Mitt namn är ”slampa” 
För om jag kysser mer än två killar på samma fest är min kropp inte längre min egen,
Utan den är till för att exponeras, retuscheras, diskuteras och divideras om,
I massmedier. 
Så hej, 
Vi börjar om igen
Mitt namn är ”alla tjejers mörka moln” 
Mitt namn är ”hopp”
Mitt namn är ”Girls just wanna have fun…damental rights”
Mitt namn är ”styrka”

Och mitt namn är ”inte alla män, men alla tjejer”

 

EliSophie Andrée är spoken-wordartist, poet, skådespelerska och konferencier.

 Hitta mer poesi på Elisophies Youtube eller Facebooksida.

 

Elisophie

One Billion Rising: Dans mot sexuellt våld

“Dancing insists we take up space, and though it has no set direction, we go there together. 
Dance is dangerous, joyous, sexual, holy, disruptive, and contagious and it breaks the rules. 
It can happen anywhere, at anytime, with anyone and everyone, and it’s free. 
Dance joins us and pushes us to go further and that is why it’s at the center of ONE BILLION RISING” 

- Eve Ensler, grundare av One Billion Rising


One Billion Rising2

För ett år sedan stod jag i en park i Kolkata omringad av färg, trumslag och dans. Jag åkte till Indien för att volontärjobba under tre månaders tid och det var det första evenemanget jag deltog i med i min mottagarorganisation Kolkata Sanved, en organisation som arbetar med dansterapi, främst för personer som har blivit utsatta för sexuellt våld och trafficking.

One Billion Rising1

Den globala kampanjen One Billion Rising är ett initiativ som uppmanar hela jordens befolkning att enas och stå upp för kvinnors rättigheter, för en solidarisk värld. En av tre kvinnor och flickor blir misshandlade eller våldtagna någon gång i livet, sammanlagt en miljard kvinnor och därmed namnet One Billion Rising. Man möts i ett gemensamt engagemang med dansen som uttrycksmedel för att uppmärksamma att insatser och förändring krävs. Det är också en plats för glädje, då övertygelsen om att samhandling kan bekämpa problemet är så stark.

One Billion Rising3

Dance for Revolution är Kolkata Sanveds initiativ i samband med One Billion Rising och uppmanar alla att medverka under en dag av dans och demonstration. När jag tänker tillbaka på mitt första möte med dansaktivismen i Indien minns jag den genuina glädjen runt mig, boostat av starka viljor att förändra. Jag minns folkmassan och ballongerna, barnens skratt och doften av svett. Plakaten. ”I am rising because 66 women are raped every day in India”. Jag minns glädjetårar. Kvinnor och män, barn och vuxna. Ett plakat till. ”My revolution is to be who I am”. Folket på gatorna som stannade upp för att titta, för att vinka eller för att gå med. Det var ett rus av energi utan minskning, den var konstant och matades av människornas glädje. Det blev tydligare än någonsin att dansen kan agera katalysator för förändring. Att rörelse kan hela, transformera och möjliggöra.

One Billion Rising4

I år gick Kolkata Sanveds event Dance for Revolution av stapeln den 6e och 7e februari. Organisationen skapar en plattform för möjliggörande med aktivisten och dansaren Dr. Mallika Sarabhai och tablamästaren Pandit Tanmoy Bose där de kommer att enas i ett dansvirvel och stå emot våld och diskrimination. Jag dansar med på distans och minns med ett leende på läpparna hur vi för ett år sedan i ett kollektiv av glädje och samhörighet dansade igenom Kolkatas gator, tillsammans, ett steg i taget.

One Billion Rising5

 

Sarah Granholm
Fotograf och bloggare
Läs mer på: www.sarahgranholm.com

 

One Billion Rising6

One Billion Rising7

 One Billion Rising00



 

OBR1

Agenda: Jämlikhet söker volontärer!

Är du intresserad av jämlikhetsfrågor och nyfiken på att engagera dig? Vill du göra det enklare för andra att engagera sig? Vill du få kontakt med över 60 lokala jämlikhetsorganisationer i Malmö? Bli volontär på Agenda: Jämlikhet-redaktionen i Malmö!

Agenda: Jämlikhet är en eventkalender för jämlikhet. Vi samlar det lokala jämlikhetsarbetet på en sida, agendajamlikhet.se, och gör det lättare för fler att delta, engagera och organisera sig. Som volontär jobbar du med agendan, bloggen eller sociala medier.

 

Bli volontär!

_________________________________________

 Sista ansökningsdagen är 5 september 2016  
_________________________________________

► NÄR: Utbildningsdagen är lördagen den 17:onde september, kl 11-17. 
► VAR: ABF Malmö, vid Folkets Park, sal 202. Adressen är Spånehusvägen 47.
► HUR: Anmäl ditt intresse för att bli volontär genom att besvara frågorna i denna länk. Anmälan ska in SENAST den 5/9. Utbildningsmötet är sedan obligatoriskt för nya volontärer, oavsett tidigare erfarenhet.
► VAD DU GÖR SOM VOLONTÄR: Vi söker volontärer till Agenda: Jämlikhet-redaktionen i Malmö som vill hjälpa till med att fylla sidan med innehåll, uppdatera sociala medier och sprida sidan till fler användare. Vi är en tajt redaktion, hjälper varandra och jobbar ihop för att agendajämlikhet.se ska vara den bästa platsen för jämlikhetsfrågor! För att läsa mer utförlig information om vad du gör och får som volontär, klicka här!

Du som söker: 
- Gillar kommunikation och sociala medier. Du vill lära dig mer om hur en uppdaterar en hemsida med snyggt, spännande, brett och inspirerande innehåll. Du kommer att få gå en utbildning och behöver inte ha några kunskaper om webbarbete sedan innan. 
- Är intresserad av jämlikhetsfrågor och vill hjälpa till att engagera fler! 
- Kan vara med på den obligatoriska utbildningsdagen lördagen den 17:e september kl. 11-17 i Malmö. 
- Kan avvara 2-3 timmar var tredje vecka som medarbetare på Agenda: Jämlikhets redaktion samt delta på ett redaktionsmöte á 2 timmar var tredje vecka. 
- Har tillgång till dator. Det krävs inga speciella program utan en dator med tillgång till internet räcker. 

Du får: 
- Utbildning i att vara webbredaktör och jobba med sociala medier.
- Möjlighet att tillsammans med andra jobba praktiskt och strategiskt för ett mer jämlikt Malmö.
- Kontakt med över 60 organisationer, grupper och nätverk som jobbar med olika jämlikhetsfrågor
- Handledning och regelbunden uppföljning av volontärsamordnare under årets gång
- Gemensamma volontärträffar för att inspirerar varandra, utvecklas och lära oss nya saker tillsammans. 
- Möjlighet till fortsatt engagemang i föreningen Agenda: Jämlikhet 
- Meriter för studie- och arbetsliv. 

För mer utförlig information om vad du får och gör som volontär, klicka här!

Från ord till handling

 

Ansökan: 
Ansök genom det här formuläret och maila eller ring Agenda: Jämlikhets volontärsamordnare Marielle Sterner om du har några frågor eller funderingar: marielle@agendajamlikhet.se / 0708 90 23 98. Ansökan ska in senast 5/9. Intervjuer kommer att hållas mellan den 11-15 september. 

Hjälp oss att sprida annonsen!
Dela gärna länken på din Facebook och bjud in dina vänner till Facebook-eventet. Din hjälp betyder jättemycket. Tack <3

/ Agenda: Jämlikhet-redaktionen 

Varför skäms vi över våra tårar?

Alexandra Sturesson

Student, bröllop eller stora födelsedagsfester. Sammanhang där det passar att hålla de där festtalen, ofta för att hylla en person. I de flesta fall är det personer som står nära varandra, som betyder mycket för varandra. Det är inte ovanligt att talen väcker mycket känslor, det är heller inte konstigt eller fel. Däremot är det kanske något av det finaste du kan ge till någon annan. Åtminstone enligt min åsikt.

Nej, jag vill inte höra några tal. Det kommer bara förstöra mitt smink. Jag gråter så lätt. || Jag tänker inte gråta under några tal… || Haha, du storbölade under talen till dig! || Oj! Varför blev han så känslosam?

Det är det här jag hör i samband med dessa tal. Det är pinsamt med en röst som spricker och tårar som rinner. Som om vi ska skämmas över våra känslor, som om de är något fult. Det betraktas som kvinnligt, och kanske därför vill vi undvika det, för att normen är att kvinnligt betyder svagt. Jag beundrar de som ställer sig och håller ett tal och visar sina känslor öppet. I många fall förmedlar det en stor kärlek till den person talet är tillägnat. 

Sverige, Sverige älskade vän, En tiger som skäms, Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt, När tystnaden skräms, Vad är det som hänt

Jag tolkar det som att Kent sjunger om detta i sin låt Sverige. Om fenomenet går att generalisera men också avgränsa till just Sverige vet jag inte. Men jag tycker att det är ett problem. För det handlar inte enbart om talen. Det speglar något större.

Affektmedvetenhet är en term som används inom psykologin som syftar till en förmåga att kunna känna igen, stå ut med och hantera sina känslor. Brist på denna förmåga är relaterat till psykisk ohälsa. Vår förmåga att känna igen våra känslor är något vi lär oss genom samspel med andra människor – hur de speglar, lever sig in i och sätter ord på det de tror vi upplever, eller frågar hur vi känner oss. Att sätta ord på det vi upplever är även ett sätt att både kunna stå ut med och hantera en känsla. Vi behöver känna att där finns någon annan där för oss, för att våga uppleva våra känslor.

När vi låtsas som att känslorna inte finns där, framförallt de svåra, trycker vi undan dem. Men bara för att vi är rädda och undviker känslorna betyder det inte att de försvinner. Kanske distraherar du dig med att jobba för att slippa känna. Kanske tynger det dig och resulterar i en konstant trötthet. Kanske känner du dig ofta nedstämd utan att riktigt veta varför.

Genom att införa psykologi i grundskolan har vi möjlighet att lära barn och ungdomar om känslor och hur de fungerar. Framförallt hoppas jag på att det kan leda till en större öppenhet och fördomsfrihet. Att det, oavsett könsidentitet, blir mer accepterat att gråta. Med kunskap om det mänskliga psyket förstår vi att känslor varken är något kvinnligt eller något svagt. Jag hoppas att vi vågar öppna upp oss och berätta mer om våra känslor. Och slutligen så önskar jag att jag i framtiden kan gå på de där studenterna, bröllopen och festerna och se att vi istället är stolta över våra tårar. 

Föreningen jag jobbar med, Kort om Samhället, driver en namninsamling med fokus på att införa psykologi i grundskolan, av flera skäl. Skriv gärna under den här!

 


/Alex Sturesson, Ledamot i Kort om Samhället

 

Sida 1 av 3

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug

We'll be back!

Hej! Vi bygger just nu om Agenda: Jämlikhet Malmö. Under tiden kan du besöka Agenda: Jämlikhet Göteborg för att läsa bloggar, läsa gammalt innehåll, eller följa oss på något av våra konton på sociala medier. Har du någon minut över tar vi gärna emot dina förslag på hur vi ska utveckla sidan. Stort tack!

Svara på enkäten Gå till sidan