Bloggtema: Poesi för Jämlikhet; Spoken Word

"Kära älskade Sverige" av Anna Welinder


Kära, älskade Sverige
här är luften klar och ren och skogen frodigt grön
här finns hav och älvar och spegelblanka sjöar
här finns trygghet här finns frihet

Här kan du gå ut i naturen vart du vill och ingen kommer hindra dig
för vi har något vackert här och ganska unikt, något som kallas allemansrätt

Och här har du rätt
att gå ut på stan
och kyssa din pojkvän på allmän plats
fastän ni är av samma kön
Men många gånger låter du bli för
du kan inte glömma den gången du blev
nedslagen av främlingar som skrek
"jävla bög"
och du är så fruktansvärt rädd
att det ska hända igen
Så på nattbussen hem
håller du inte din pojkväns hand
du låtsas bara att han är din vän

Kära älskade Sverige
här kan du leva i fred utan rädsla för att någon ska bomba ditt hus eller
låsa in din pappa i fängelse för att han skrivit kritiska texter om stadsministern
för vi har något vackert här som kallas fred och demokrati

Och här kan du
ta skydd när landet du föddes i förvandlats till en krigzon
och alla hus i kvarteret där du växte upp har jämnats till marken
i en stor explosion
och du kan få gå i skola och lära dig svenska
Men efter ett tag börjar du önska
att du inte lärt dig svenska
för plötsligt börjar du förstå vad som skrivs i kommentarsfälten på Facebook
och vad ordet "invandringskritisk" egentligen har för innebörd
och du förstår att vissa ser dig som en börda eller till och med ett hot

Kära älskade Sverige
här kan du få hjälp av statliga instanser i varje skeende av livet
från livets början till livets slut
för vi har något vackert som kallas sjukpenning och barnbidrag och högkostnadsskydd

Och här kan du få gratis vård och pengar även när du är sjuk men
är du sjuk i psyket istället för i kroppen
kommer alla motarbeta dig
och säga att du faktiskt borde rycka upp dig
istället för att ligga samhället till last
och om du blir av med ditt jobb och din bostad eller hamnar i missbruk får du
stå ditt kast
för du hade faktiskt kunnat välja att inte
misslyckas med precis ALLT

Kära älskade Sverige
här säger vi att det kvittar
om du fötts med kuk eller fitta
för här är alla lika mycket värda oavsett
för vi har något vackert här som kallas jämställdhet

Och här får vi lära oss att flickor och pojkar är precis lika bra
men också att en flicka är någon man får ta
på rumpan
”lilla stumpan”
”kom igen det är ju bara på skoj”
Och här tilldelas du lön baserat på kön
och kön utdelas baserat på vad du har mellan benen
och dom som varken är kvinnor eller män
betraktas som ett skämt
eller offer för någon ny ungdomstrend
för det finns folk som anser att
”såna där HEN"
inte finns på riktigt

Kära älskade Sverige
här är det lag på att behandla alla
på samma sätt
Alla har samma skyldigheter
och samma rätt
att vara den de är
Ändå hamnar så många utanför systemet
eller lever i rädsla för hot och hat
samtidigt som omvärlden blundar för problemen
Alla säger sig vara på de svagas sida
ändå blir så många svikna
I ett land där alla sägs vara lika värda
är det väldigt få som är
jämlika

Anna Welinder är folkhögskolestuderande och poet. Vill du kontakta Anna? Då når du henne här: anna.welinder94@gmail.com

Anna Welinder
Bild: Privat

"Utredd eller utdöd" av Sanna Hedlund

Utredd eller utdöd

Torsdag 10:00
ett köksbord, en dator och en kaffekopp är det som hindrar våra kroppar från att nå varandra,
i alla fall det fysiska, 
för psykiskt är vi mil ifrån varandra.
För dig är det här en vanlig torsdag, 
en vanlig torsdag
för mig är det här meteoritnedslaget.
Det känns som om jag har mer gemensamt med en dinosaurie än med dig 
och jag har länge funderat på skillnaden mellan utredd och utdöd.

Din titel är Försäkringskassan,
det är så nära jag kommer att komma, medan jag förväntas släppa in dig i mitt vardagsliv,
i beskrivningar av toabesök, krogbesök, läkarbesök, vänbesök.
Som om hela mitt liv gick att beskriva i besök, där vissa anses mer nödvändiga än andra,
och du är trevlig, men det hjälper inte,
för det är inte dina blickar eller ditt tonfall som får mig att krampaktigt greppa bordskanten.
Det är vad du står för, möjligheten till liv
eller avskaffandet av det. 

Vi diskuterar min vardag som inför en operation, utreder vilka organ jag verkligen behöver behålla
dubbla uppsättningar av lungor, njurar, äggstockar
kan ju knappast behövas.
Men ingen kommer kalla mig martyr för uppoffringen
för den syns inte,
jag syns inte, om jag inte får behålla mina delar,
mina besök. 

Du harklar dig, frågar efter toaletten,
jag slappnar inte av
det är som om du hängde upp ögonen på köksfläkten innan du lämnade rummet,
de iakttar min himlakropp
och den faller, även om ingen ser
dödar inte allt i sin väg, men alla vet att dinosaurierna
inte står på listan av överlevare
och jag är en T.rex,
kan inte simma ifrån apokalypsen,
mina armar är för korta för att vara till någon riktig nytta.

När du sätter dig vid bordet igen vill jag fråga om din personliga åsikt,
om du anser assistans vara en ohållbar förmån,
om du föredrog institutionerna 
där vi blev museiutställningar och byts ut allt eftersom vi slits sönder.
De kan se våra skelett, våra korta armar,
men det är inte vi.
Vi är meteoriten ni försöker skjuta sönder i rymden.

Jag vill fråga var gränsen går mellan utredd, avslag, besparing och utdöd,
vad som egentligen skiljer dinosaurierna från mänskligheten?
Men jag vågar inte
för klockan slår snart 12:00 och du ska packa ihop.
För det här är en vanlig torsdag för dig, 
men för mig är det här hela mitt liv 
och jag vill inte dö ut.

 

Sanna Hedlund är estradpoet, journalist, fotograf och
föreläser om sexualitet och normbrytande funktionalitet.

Sanna finns här på Youtube och Facebook.

 Sanna Hedlund Pressbild

Foto: Carina Hedlund

Sida 1 av 2

Instagram

Tweets

Utveckling & formgivning

Martin Egri & Marielle Jensen/Color Bug